Quote (Fil @ 10 Jan 2014 14:51)
Det tror jag också!
Det gäller att hitta en rationell kvinna. Men det låter som en näst intill omöjlig uppgift.
Mitt ex är väl det närmaste jag har kommit hittills. Fast det sket ju sig eftersom hon är mitt ex nu
Något av det värsta jag vet är när kvinnor irrationellt hävdar sin rätt. Jag ställer mig lätt på tvären då.enligt vad min tolkning av texten är, så är det också därför ditt ex är ditt ex. Du stod inte igenom stormen, och visade henne inte oändlig dyrkan och kärlek även i hennes irationella beteende.
Om detta är verkligheten och man är medveten om den, och sen säga att kvinnan är förtryckt? det, det är för mig absurt.
jag är till många sätt mycket, mycket mer manlig än vad jag har trott. Jag är en väldigt empatisk person, min egna uppfattning och så jag oftast blir beskriven av vänner, men också ser jag mina starkaste/tydligaste personlighetsdrag som analytiskhet och rationalitet. Jag börjar inse att jag har blandat ihop manlighet med att vara macho, vilket jag verkligen inte är.
Jag har jävligt svårt för oförrätter, och att det skall vara min uppgift att vika ner mig för en irrationell, känslostormande partner (kan även vara en mer "kvinnlig" kille om man är i samkönat förhållande dvs) är mycket tråkiga "nyheter"...
Quote (glasgowrangers1690 @ 10 Jan 2014 14:48)
Rent praktiskt sett, så tycker jag att det stämmer till viss del.
Det blir lugnast i hushållet om man låter kvinnan tro att hon har rätt.
Sista stycket anser jag idiotiskt, dock.
Ja, jag tror att många män man talar med skulle anta den här hållningen. kvinnan får dominera, terrorisera till och med, för husefridens skull. Men hur jävla modernt är detta? Är det gamla ränder som jämställdheten med tiden kommer sudda ut, eller är detta vad som är jämställdhet? Att vi som män får vika ner oss för kvinnor därför att vi på andra sätt har förtjänat det, eller t.o.m. står i skuld mot kvinnan?