Quote (SpAz. @ Nov 9 2016 05:01pm)
Mina tre snabba om USA-valet
Tycker det är komiskt när alla svenskar helt plötsligt kan allt om presidentkandidaterna i US när de inte ens kan något om vår egen politik. Lite ödmjukhet inför att vi faktiskt inte är röstberättigade, bor, verkar i eller känner USA på riktigt till dess kultur hade varit på sin plats, generellt för oss svenskar. Dessutom fnissar jag mest åt alla domedagsprofeter bland hobbytyckarna som vädrar sina plattityder och felaktigheter. Kan inte låta bli att trolla de av mina kurskamrater som nästan faller ut i gråt av besvikelse och rädsla. Nej, världen kommer ej gå under. Livet går vidare.
Skrattar gott åt att svensk media m.fl. i enlighet med den svenska mediesedvänjan skyller den "felaktiga" utgången av valet uteslutande på den vita kränkta mannen. Det var bara de som röstade på trump. Och som vi alla vet innehar de såklart majoriteten av elektorerna. Det är en typisk skitstorm i gamla o nya svenska medier, där det haglar simplifierade oneliner-förklaringar till något oerhört komplicerat. Alltid den vita kränkta mannen. Mina egna tankar går till i princip marxistiska teorier om arbetarklassens ringa tålamod inför överheten. Snarast sådana känslor som finns under ytan, missnöjet, i hela västvärlden i princip. Och underblåst hat o rädslor.
Det är synd om USA. Sannerligen en tragikomisk valkampanj och presidentkandidatur från båda de stora partierna. Ett kraftigt slag mot demokratins kvalifikationer som det högsta statsskicket. Men demokratins ställning får väl iofs ändå sägas vara ganska ohotad ännu. Men hur går ett land vidare efter att ha tvättat sin mycket smutsiga buk inför en hel omvärld på det här viset? Dels inrikes, med ökande polarisering och frustration. Dels också som en stormakt - har deras varumärke och auktoritet internationellt skadats?
Reaktionerna på valet visar verkligen vilket inflytande media har på människors beteende/tänkande.