Klart man är nojjig, men att säga att man inte vill ha ett barn och är rädd att de ska bli "mongo" är ju inge en normal person skulle tänka på även om graviditeten inte va planerad eller knyckte hon sperman?

Om vårt barn hade blivit utvecklingsstörd så hade jag inte funderat på ett syskon. Samma sak om första hade blivit friskt och att man såg det var något fel på ultraljudet på nummer två så vettitusan hur jag skulle ställt mig.
Det drabbar inte bara barnet som är sjukt utan även syskon/familj i övrigt.


Ni får tycka vad ni vill om detta men om ni inte är i sitsen själva vad det gäller barn så är det nog svårt att sätta sig in i.

har själv inte barn men har två mycket yngre bröder, och jag var nojjig att dem skulle bli mongo... det sitter i benmärgen litegrann.

Var snäll mot Matte

sälja barn är ju ett alternativ

Tro på dig själv!

Förstår inte allt hat. Jag som sagt inser själv att jag inte är mogen att ha barn av x antal anledningar men skullle de va så det ploppa ur en unge ä då skulle jag nog anpassa mkg ganska snabbt Jag inser själv att fick jag ett mongobarn skulle jag älska det osv. Bara fpr att jag beteer mig som ett sepesär på detta forum så är jag ganska klok ändå

Klart man inte vill ha ett utvecklingsstört barn, men självklart skulle man älska det som föräldrar i alla fall. Men alla föräldrar går igenom tänk-om-mitt-barn-är-utvecklingsstört-fasen. Det är ingenting konstigt.
På samma sätt som att man vill att ens barn ska lyckas och inte sitta på Hall när han/hon är vuxen.

Hur känns det att va bannad då?